Gotlands läns nya tidning – 30 november 1860, sida 4

väfstolen slamrade, hur spinnrockarne surrade, och hur Lisen, sjelf den första och den sista i alla bestyr, ledde och ordnade hushållet. Och då gladde sig gubben. Ännu gladare skulle han ha blifvit om han hade fått se, huru den unga bondhustrun mången gång i ensamheten knäföll vid raggan, der en pojke, som var Stefan upp i dagen, låg strålande af helsa och oskuld, och hur hon mellan sina händer sammanpressade gossens små, söta händer och kysste dem gång på gång, och kysste hvarje finger särskildt, under det hon tänkte: Måtte äfven härinne de små snälla tjensteandarna bosätta sig! ARR