Gotlands läns nya tidning – 30 november 1860, sida 2

danneman. Det fanns i hans sätt att vara något godt och städadt, som gjorde, att alla värderade honom: det låg öfver hans enkla väsende ett slags polityr, dock icke af det tillkonstlade slag, som blänker på vissa grannlåtssaker, utan snarare lik den glans, som plogbillen får i följd af sin ärliga och trogna g äng genom åkertegarna. Stefans lynne hade utvecklat och artat sig under möda och Ick: på samma gång, som han var den styfvaste bollspelaren, kapplöparen och stångstörtaren, var han den flitigaste och trägnaste arbetaren. IIan ansåg både för pligt och nöje att sjelf, ehuru en förmögen man, deltaga i alla sysslor, och detsamma fordr: ade han ovilkorligen af sin hustru, ehuru han dervidlag sällan fatt sin vilja fram, Vi återtaga nu tråden af denna lilla berättelse. Kära mor, sade drängen Olle, hon har väl matkorgen i ordning; vi måste tidigt sta, om vi ska hinna hem till qvällen.? Nu jäser kakdegen, rapporterar ena pigan; vom kära mor nu på fläcken ville komma, så vore det bra. — Sligtar-lachris, som expedlierat grisarna, kom för att få Sticksupen, och ville gerna ha sig en halfva, innan han fortsatte verket. — Gamla Brita ville ha besked om ljusvekarna, som skulle Strykas. Ålutligen kom Stefan sjelf, misslynt, att drängarne iinnn icke kommit på gatan. Salig mor min, sade han, gjorde alltid qvällen förut ordning till dagens orkor, och det har jag ju också bedt dig om, kära Lisen. Hvad var det