Gotlands läns nya tidning – 30 november 1860, sida 2

dotter, hade hon tidigt fått göra allt, hvad hon ville, och sluppit att deltag a i hushållets v vanliga Sy sslor. Ehuru fadrens hemmansdel numera var betydligt skuldsatt, lefde han dock fortfarande i öfverflöd och kräslighet, ett otyg, som inrotat sig i slägten, hvilken förut varit mycket rik och betydande. Hans manbyggnad, af sten, med tegeltak och stora fönster, var den största i hela pastoratet, och maken till speglar och gardiner fanns icke i trakten; men sitt åkerbruk skötte han illa, och ladugården var i det ömkligaste förfall. När Lisa fyllt sitt 15:e år och stått i koret, skickades hon tilll en slägtinge i staden för att lära sig söm och seder, som det hette; hvad hon vid återkomsten egentligen hade lärt, var att gå i hatt och handskar och att läsa romaner, hvilka en ungdomsbekant, numera kyp: tre på ett af stadens värdshus och ledamot i bi ildningscirkeln, hade skassat henne ur cirkelns lånebibliotek. De andra bondilickorna häpnade väl i början öfver den nymodiga snitten på Lisens granna kläder och öfver hennes tillgjorda, båinska (stadsagtiga) sätt att tala; men den Famla förtroligheten aterkom snart, och alla tyckte, såsom förut, att Lisen var en rar flicka, churu litet bortskämd, kinkig och något för oblyg (som på landets sprak hetyder detsamma, som glad, lättsint); och alla tyckte det var stor synd, att a föräldrar slogo så stort på — det kunde ej bära sig linge. Emellertid . sick Lisen snart friare och man. — Stefan Karls som var en rask och glad, ärlig och sjelsständig