De tio tjensteandarna. (Af C. J. B—n) Tidigt en Decembermorgon, kort före julen, var allt i rörelse på Stefan Karlssons gård, belägen nära intill den sagofrejdade Ioburgen, på södra udden af Gotland. Från en aflägsen skogstrakt skulle ved hemforslas; der hemma skulle det i dessa dagar bakas, bryggas, ljusstöpas, skuras och pyntas. Alla gingo krya och muntra till sina sysslor, utom den unga husmodren, Stefans hustru; hon syntes mulen och tvär mot alla, liksom var intet henne till lags. Det var dock den första julen hon skulle tillbringa i sitt nya hem. På ett s. k. ,våg, der Stefan med de andra bondsönerna och drängarne i socknen sistlidne sommaren hade utbjudit grannsocknens ungdom till de på Gotland vanliga tällingslekarna, och dit de unga flickorna i trakten samlats såsom åskådarinnor, hade Stefan och Gullbjers Lisen, granmsocknens vackraste tärna, förnyat en gammal bekantskap. Sedan täflingalekarna slutat, började dansen i gröngräset. Stesan och Lisen dansade med hvarandra många dansar, och mycket godt hade de att säga hvarandra. Några månader derefter voro de man och hustru. Lisen var ett dejeligt blomster, och hade många goda anlag; men den uppfostran, hon i sitt hem på Gulibjers erhallit, hade icke varit den bästa. Sina oforstandiga och högmodiga föräldrars enda 4 C