.m AAi En Flickas dröm. Då Konung Oscar 1848 besökte Carlskrona, gaf stadens Borgerskap en stor bal på rådhuset. Hela Kungliga familjen bevistade denna bal, under hvilken en viss förstämning lät förnimma sig. Hennes Majestät Drottningen hade nemligen förlorat ett dyrbart smycke. Man visste icke om det hade skett vid nedstigandet ur vagnen eller under balen. Man letade, frågade, hviskade, men allt förgäfves, smycket var icke att finna. I ett litet hus på Björkholmen låg en gammal qvinna till sängs. Hon hade länge varit sjuk och egde ingen annan vård, än den hon erhöll af sin fjortonåriga sondotter. Den lilla sjuksköterskan satt troget både dagar och nätter vid farmodrens bädd. Den gamla var knarrig och tillät flickan aldrig begifva sig bort. Gerna ville hon såsom alla andra se de Kungliga, men vågade icke yppa denna sin åstundan för den stränga gumman. Hela aftonen sväfvade en och samma tanke för henne, neml. hur hon skulle få sc Konungen och Drottningen. ,Om jag blott finge se Drottningen, hon skall vara så mild och god, tänkte hon vid sig sjelf. Hon lutade sitt lilla hufvud mot sängkanten och föll i slummer. Då drömde hon, att en qvinna med majestätisk hållning stod framför henne och betraktade henne med vänlig blick. ,Du är fattig, sade qvinnan, men ärlig, derföre vill jag gifva dig en liten gåfva, och så lade hon något i hennes hand. Flickan spratt till af glädje och vaknade. Hvad går åt dig, barn, frågade farmodren. Jag drömde, att jag såg Drottningen, svarade flickan. Så åh, återtog gumman, ,jag får väl låta dig springa upp till rådhuset på en liten stund, men du får icke vara länge borta, högst en half timma. Den lilla flickan kysste sarmodren på handen, knöt och klädde om hufvudet och skyndade sig ut. Det var ett godt stycke från Björkholmen till rådhuset, men hon ilade snart dit. Just som hon hann fram, anlände de Kungliga till balen. Hon trängde sig genom den stora menniskohopen, som samlat sig vid rådhuset, och lyckades få se både Konungen och Drottningen, när de stego ur vagnen. En stund stod hon qvar utanför det rikt upplysta huset. De Kungliga visade sig i fönstren: hon fick se dem alla. Men snart var halftimman förfluten, och hon måste begifva sig åter till den otåliga farmodren. Mot morgonen anfölls den gamla af en häftig kramp. Hon skickade då flickan till apotheket, för att hemta droppar. Ännu var det icke dager och ingen menniska syntes ute på gatan. Då flickan skulle passera förbi rådhuset, stannade hon en liten stund och blickade upp till samma fönster, i hvilket Drottningen visat sig. Huset var nu mörkt, men månan kastade cen vänlig stråle på fönstret, och flickan tänkte vid sig sjelf: månne icke månan äfven blickar efter Drottningen? I detsamma syntes ett stjernfall på himlen. Flickan följde stjernan med sitt öga och det förekom henne såsom hade hon fallit ned vid hennes fot. Det är en gammal tanke, att ett lif slocknar på jorden, då en stjerna faller från himlen. Flickan tänkte straxt på sin sjuka farmor. Hon böjde sig ned, och hur förvånad blef hon icke, då hon blef varse något tindrande på marken. Efter någon besin