Garibaldi har hvarken mottagit den honom af konungen erbjudna marskalkstiteln eller det befäl honom blifvit erbjuden, utan har han återgått till sitt förra lif på sin lilla Ö Caprera, följd af de lifligaste betygelser af beundran och tillgifvenhet från konungens, härens och folkets sida. Konung Victor Emanuels och Garibaldis första möte, berättar en korrespondent till Journal des Debats sålunda: Natten till den 25 hvilade Garibaldi i ett mellan Teano och Speranjano beläget värdshus. Han befallde sin kolonn att framrycka samt skickade grefve Trecchi till konungen. På förmiddagen kommo grefve Trecchi och Missori med underrättelse, att Cialdini befann sig på en timmas och konungen på en och en half timmas afstånd. Garibaldi bröt genast upp med sin stab och efter tre qvarts timma varsnade han spetsen af den piemontesiska kolonnen. Han red nu i galopp framför ett par bataljoner. Kolonnen öppnade sig och skyldrade gevär för Garibaldi, Cialdini skyndade fram att möta honom och de omfamnade hvarandra. Sedan de vexlat några ord, besteg Garibaldi åter sin häst och red konungen till mötes. Victor Emanuel kom snart derpå till häst, i spetsen för sin division. Vid anblicken af den röda skjortan satte konungen lorgnetten till ögat, och när han hade igenkänt Garibaldi, gaf han sin häst sporrarne och ilade fram. Då de voro hvarandra på tio steg nära, ropade konungens och Garibaldis officerare: ,Lefve Victor Emanuel! Garibaldi tog ännu ett steg framåt, tog af sin hatt och tillade med djupt rörd stämma: ,Konung af Italien! Victor Emanuel förde handen till sin käppi, derpå räckte han handen åt Garibaldi och svarade med lika rörd röst: ,Jag tackar er! och så stodo de hand i hand och tysta omkring en. minut. Derpå gingo de framåt med förenade händer omkring en sjerdedels timma. Deras följeslagare hade blandat sig om hvarandra och följde dem på något afstånd. När Garibaldi gick förbi en grupp officerare helsade han. Bland dem befunno sig ministern Farini i stabsofficersmössa och general Fanti. Konungen och Garibaldi språkade med hvarandra. Konungen åtföljdes af 30,000 man. Innan konungen kom till Teano, gjorde han halt och lät en del af sin armå defilera för sig och Garibaldi, på det alla måtte se, med hvilken uppmärksamhet och vänskap han bemötte sin general. Derpå red konungen förut, för att låta brigaden Bixio passera revy. Vid middagstiden återvände konungen till Teano och Garibaldi till Calvi. Sardinske inrikesministern Farini säges vara utsedd till generalguvernör öfver konungariket Neapel, och han eger att sjelf utse sina ministrar. I Gaöta skall nöden vara så stor, att diplomaterna blott med svårighet kunna förskaffa sig behöfliga lifsmedel. Derföre ämnar också konung Franz inställa försvaret och packa in. Från Turin telegraferas, att konung Franz beslut att snarligen lemna Gaöta föranledts af de råd, som gifvits honom af befälhafvarne för de der liggande främmande eskadrarna. För Prinsen af Wales blef i Boston, der prinsen i October vistades, bland andra föreställd en hr Rolph Farnham, den siste ännu lefvande amerikan som under befrielsekriget deltog i träffningen vid Bunker-Hill; på samma gång föreställdes äfven dennes 70-åriga dotter.