Gotlands läns nya tidning – 8 november 1860, sida 3

Nej, det vill jag inte. Den stolta sköna höll på att salla i raseri; men stillade sig och sade: ,Då har du en annan kär; men si jag hittar dig nog. Gudskelof! suckade Anders och tyckte att hjertat blef lättare. Gudskelof — nu kan jag lefva igen, förut visste jag icke om jag var lefvande eller död. 1 IV. Svarfvaren i Ryd. Efter den olyckliga Midsommarsfesten var Anders liksom fogelfri och såg sig om efter tjenst. Hvad var att göra? Jo han gick opp till Svarfvaren i Ryd alla menniskor i vår socken känna honom. I många Herrans år hade Svarfvaren bott i ett litet torp på Ryds ägor och arbetat flitigt, utan att bli hvarken fattig eller rik; men stugan och igan hade han utan skuld och intecknad i gården på ordentliga papper, som varit för på Tinget. Således var han en bofast man. Nu var han gammal och orkade inte stort, men ändå gick det för sig; ty gubben skötte sig sjelf. Ilan sopade sjelf sin stuga, gräfde sjelf sin täppa, kokade sjelf sin mat — han var en man försig, om någon kan vara det. Så snart han såg en större vagn rulla förbi tog han en låda med glas öfver, full af små svarfvade saker och begaf sig till karpåsen för