Gotlands läns nya tidning – 8 november 1860, sida 2

henne; men hon hade flera tusen daler och hade friare i mängd. Emedlertid tycktes hon känna sig ha kraft att följa sin egen vilja, och då hennes mor föreslog än den ene, än den andre, blef svaretDet begriper J inte mor — den tar jag inte.s — Sjelfva sadren vågade icke på vanligt hondmaner befalla henne att gifta sig, hon var honom en Amazon, som han fruktade och som snäste gubben, så att det stod herrliga till. Sanningen var att hon med sitt tycke fallit på Anders, som också var en vacker och stark yngling med liflig blick och raskt sätt. Skarpåsens Thilda (ty ett vackert namn hade hon fått i dopet af Patron Murin, som stod fadder) sydde halskragar och stickade långhalsduk ät Anders, och pusslade om honom på allt vis. Det var Midsommar. — Anders hade tänkt och tänkt att, fastin det sved i själen, för att göra en ända på pinan, fria till Thilda; det vill som det här stod till, endast säga, besvara hennes känglor, som hon ganska öppet framställde. Jag tycker att du gerna kunde bli vid Gästgifveriet, Anders, sade hon många gånger, för si Petter får inte mer än han fatt och Skarpasen blir mitt när gubben och käring vända näsan i vädret; men Anders svarade föga, utan menade på att han skulle tänka på. Nåh, så tänk på till Midsommarsqväll, för annars så bryr jag mig inte om dig, fast du ser bra ut; men du kan tacka din himmelske Fader att få komma i ett hus der allt är fullt opp —