ner far din, Abraham i Stillstorp, fast jag ser honom flera gånger i veckan. O, när såg du Gud då? skrattade gossen. Jo ser du, jag ser honom både natt och dag året om, för si han har gjort det här allt, blommor, träd — flupan der, bergena derborta, himlen der den blå och skyarne sen — och stjernorna, som lysa om natten, säger gamla mormor och hon vet det der presist, ty hon har känt honom i 70 år, säger mormor. Det är litet dumt att man velat förvisa dylika enkla ,naturliga saker ur religionen, att man sökt och söker att instänga kännedomen om Gud i böcker, som man måste köpa på boktryckeriet eller i ett marknadsstånd, då vi här på jorden lefva i en sådan bok, och det ej behöfs mera än att se alla dessa bokstäfver, som Gud med sitt finger ritat på himlen eller kastat på ängarne under formen af blommor. Hvarför må vi då icke i fred behålla dessa väckelser, eller är det en privilegiisak att väcka oss ur vår slummer. Den gamla gumman i det lilla torpet var icke boklärd — läste just inte bra innan, kunde försvarligt utan; men hon hade i alla sina dagar i allt sett Gud och hans styrelse; man blir Christen på det viset, fastän man ej är i stånd att ens taga lilla Theologiska examen. Gumman talade om huru det gått till. När hon var barn kom det en lärd Herre i grå hatt till socknen och plockade blommor, som han lade mellan papper — berättade hon — och han gaf