Gotlands läns nya tidning – 25 oktober 1860, sida 2

— Carlskrond ar en bland de få svenska städer, hvarest minnet af Gustaf Wasa den 29 nyssl. Sept. ej genom någon högtidlighet af allmän art blef firadt. För att godtgöra denna försummelse har Blekingsposten uppmanat Carlskronaboarne att fira d. 11 innevarande Oct. såsom, efter gamla stilen, rätta årsdagen af den store Wasakonungens död för 300 år tillbaka. — Folkmängden i Götheborg, som vid detta sekels början utgjorde 19,639 personer, uppgår nu, enligt Handelstidningen, till 41,500. — Sällsynt. På Uppgrenna Sydergård har i dagarne ett sto framfödt 2:ne folungar, hvilka båda äro vid lif och arta sig vil. — Afionbladets korrespondent vid Gustaf Wasafesten i Utmeland omtalar bland annat följande: Vår konung är i hög grad populär hos Dalarnes befolkning, Hvart man kom, och hvem man talade vid, hörde man oupphörliga förfrågningar om huruvida ,kungen skulle komma upp till Mora, och om det kunde vara sannt att han vore sjuk. Anda till sista stunden trodde folket att II. Majestät i alla fall skulle infinna sig, och när jag en dag försäkrade en Morakarl att det vore alldeles omöjligt för denna gång, svarade han helt lugnt: Ah, det kan du inte vetta, för si han iv så dugtiger så! Ilvilken föreställning de göra sig om IL M:ts kroppsliga styrka, kan man bäst finna derutaf att en Leksandsbonde, som skjutsade mig till Rättvik, på vägen berättade hurusom II. M:t ,hade huggit tag i ett saseligt stort krigssvärd, om de nu var Gustaf Wasas eller Carl den tolftes, det vett jag då inte, men si, det svängde han öfver hufvut på sig en tretton eller fjorton gånger som ett inte, och det fast generalerna inte kunde lyftat en gång! En annan dalkarl omtalade att han hade cen son, som varit uppe i Nordlanden när kungen reste deruppe, och pöjken? hade skrifvit hem till fadern att kungen gick deroppe i skoga, och gcment klädd var han som en landtmätare, och hoppa öfver gädesgårdarne gjorde han utan att sätta så mycket som tummen på gärdesgårdsstören en gång! Dessa och dylika berättelser, som äro gängse bland allmogen, hör man utaf alla, och då man känner dalkarlens aktning för det duktiga, af hvad slag det må vara, kan man lätt göra sig en föreställning om med hvilken otålighet II. M:t var vintad till den fest, som han med egen hand illustrerat. Hertigarne hade genom sitt vänliga och flärdfria uppträdande gjort ett godt intryck på den enkla allmogen, som inte tycker om krus och komplimanger, utan vill att alla skola vara rätt fram som den sjelf är. De gjorde sig noga underrättade om huru de höga personerna hade det, och en Morakarl funderade storliga på hvarföre det inte för närvarande funnes någon kronprins, och det fastän kungen var så dugtiger. De ville också gerna ha reda på om ,dalprinsen vore gift, och när de fingo höra motsatsen, så tyckte de att han också gerna kunde ,skaffa sig hustru och barn som annat folk, för nog hade han så stor lön så han kunde föda dom, kan tänka! Alla samtal om dessa och liknande ämnen slutade dock alltid med uttalande af den förhoppning att kungen skall komma upp nästa sommar till Mora, och då tar han fäll hustru med sig också, så vi få se henne och lilla flickan, för han har ju en tocken. AAectt— —