Gotlands läns nya tidning – 18 oktober 1860, sida 3

tid få höra, hvilken utväg ni har att föreslå mig till återfäaende af min frihet: Vill ni lemna Lavalles tjenst och i stället ingå i min? Jag tjenar icke presidenten Laralle utan republiken Uruguay, svarade Garibaldi stolt. Näväl då, sade Rosas med ett nästan föraktligt leende öfver den åtskillnad, som Garibaldi sålunda framhöll; vill ni ingå i republiken Zuenos--lyresv tjenst? Nej lydde Garibaldis korta och bestämda svar. En mörk rodnad flög öfver diktatorns ansigte; emellertid tillade han genast: Icke en gång om jag gifver er en divisionsgenerals-fullmakt? Icke en gång då! Men om jag jemte fullmakten låter utbetala till er 10,000 piaster i ekiperingspenningar? frågade MRosas och fästade en listig blick på sin fånge, hvilken han nu trodde sig hafva tagit på den svaga sidan. Han skulle dock återigen blifva öfvertygad om sin villfarelse, ty utan att ett ögonblick betänka sig, utropade Garibaldi i vredesmod: ,Jag strider icke för penningar, utan för friheten, och alla verldens skatter skulle icke förmå mig att sälja min tjenst åt en tyrann, bland hvilka diktator Rosas också är en!Ar detta ert sista ord? frågade Nosas med darrande röst. Mitt sista! . Nå väl, utropade Rosas, som icke längre förmådde återhålla sin redan länge med möda undertryckta vrede, ,så vänd då åter i er fångenskap och tyrannen skall draga försorg om att ni får känna hans makt. Det är tyranners sätt, svarade Garthalli, i det han steg upp och närmade sig dörren. ,Men kanske är den tid icke så aflägsen, då jag ånyo skall låta er känna min makt, liksom ni redan ofta fätt erfara densamma. Med detta stolta svar, hvartill han emellertid genom Teosas öfvermodiga hotelse kunde anse sig fullt berättigad, lemnade han rummet, utan att bevärdiga diktatorn med någon afskedshelsning. (Forts.) —äLa—jäf33nnwwwwC—