han, såsom ofta skedde, passerade helt nära förbi honom, skulle infinna sig hos honom, emedan han ernade söka förmå honom att inträda i republiken Buenos-Ayrez, eller snarare i sin egen, i diktatorns tjenst, ty någon republik kunde det vil knappast talas om der, hvarest en enda tyranns oinskränkta vilja herrskade, liksom i den mest absoluta monarki. Men Zosas egde icke den ringaste kännedom om den verkliga karakteren hos den man, med hvilken han hade att göra; ty han trodde sig kunna imponera på Garibaldi genom en stolt hållning och förmå honom att så in på sitt förslag derigenom att han gjorde honom uppmärksam på skillnaden emellan hans belägenhet såsom fånge och såsom general uti den Bucnos-Ayreska armeen. Då Garibaldi anmäldes, kastade han sig helt vårdslöst i en ländstol, stödde armbogen emot bordet, såg strängt på den inträdande, besvarade dennes visserligen artiga, men ingalunda underdåniga helsning endast med en knappt märkbar böjning på hufvudet, och sade allvarligt, efter en lång. stunds tystnad, hvarunder han mätte honom från hufvudet till fötterna: Garibaldi, jag har låtit kalla er —4 -Jag vet det, Rosas, svarade den sålunda tilltalade, tog en stol och satte sig midt emot diktatorn. Jag har kommit, fortfor han derpå, ,för att få veta, hvad ni önskar af mig. Han lade synnerlig vigt på de sista orden, för att derigenom antyda att han icke var sinnad att emottaga några befallningar. Ieosas blef slagen af detta uppförande, på hvilket han ingalunda var beredd; emellertid insåg han häraf straxt, att han ingen väg kunde komma med denne man på det sätt han börjat; han bekämpade således, ehuru med möda, sin uppflammande vrede och sade med omisskännelig förlägenhet: General —!. Efter detta höfligare tilltal, ändrade likaledes Garibaldi å sin sida ton och svarade: President — 2? Iosas var nu fullkomligt öfvertygad att han blott då kanhända kunde hoppas att hos Garibaldi vinna sitt mål, om han helt och hållet bortlade sitt hittills visade högmod och tilltalade honom såsom sin gelike. Han sade derföre, med så mild röst som han förmådde tillkämpa sig: ollerr general, jag önskade att få samspråka med er om en sak af stor vigt. Herr president, svarade Garibaldi, alltjemt hållande sig på samma punkt af höflighet som hans motståndare, jag är i allo beredd att afhöra er. Jag skulle tro, sade Tiosas derpå, att en längre fångenskap måste förefalla i hög grad svår för en man med er förmåga och ert begär efter verksamhet. Visserligen, och isynnerhet då den är förenad med en så ovärdig behandling, som den jag här nödgas utstå, sade Garibaldi skarpt. ILosax bet sig i läppen; han svarade dock ingenting härpå, utan fortfor efter något uppehåll: Jag ernar föreslå er en utväg att undslippa denna svåra fångenskap och denna ovärdiga behandling. Om den är förenlig med min ära, så skall jag med glädje begagna mig af den, sade Garibaldi. Den är förbunden med den största fördel för er, svarade Rosas. Åra och fördel hafva icke samma betydelse för mig, invände Garibaldi. Låt mig emellerITKS — — — och bad honom dra för tusan dj—r1, och gossen