Gotlands läns nya tidning – 11 oktober 1860, sida 2

samt lemnade utan afseende alia frågor och vinkar, som de nysfiknaste af hans kamrater derom riktade till honom. En gäng då de frågande blefvo alltför enträgna, förebrådde han dem till och med stolt och vresigt deras näsvishet att vilja blanda sig i en angelägenhet, som endast rörde honom, och hvilken han fann för godt att hålla hemlig. Hans vrede retade dem ännu mera emot honom, och svalget emellan Adrian Florent och hans kamrater viägades allt mer och mer. Ilan gick stolt ibland dem — beundrad och viickande förvåning genom sina framsteg i vetenskapen, som icke funno sin like, dock flydde de honom misstänksamt, såsom en bannlyst och följaktligen såsom en olycklig menniska. De hemlighetsfulla vandringarne fortforo emellertid. Så snart aftonen skymde, steg den arbofssamme unge studenten ut genom kollegicts dörr och gick, besvarande de åt honom riktade speorden med kallt leende, sin ensamma väg. Och hvarje afton atervämle han med spår af själsansträngning på sitt ansigte för att nästa dag tira allt större och större triumf och blifva afundad af sina studickamrater, som hatade honom, emedan de icke kunde mäta sie med honom i vetande. Slutligen kunde de unga minnen icke längre tygla sin nyfikenhet, och sent en afton begafvo sig omkring tolf studenter på viig att i alla riktningar genomsöka staden, för att utforska, hvarest den hemlighetsfulle uppehöll sig. Två timmar