Gotlands läns nya tidning – 11 oktober 1860, sida 2

färligt rykte. Ilan hade endast följande tvänne orsaker att tacka derföre. Adrian Florent, son af en kldesväfvare i Utrecht, var utrustad med ett så underbart sinne för vetenskaperna, att det syntes som lärde han genom ingifvelse. Ilans framsteg voro underbara, och de öfrige studenterne, långt ifrån att kunna inlata sig i täslan med honom, måste vänja sig att öfverallt se honom såsom segrare. Detta var första orsaken till opopularitet. Huru vore det väl möjligt, sade en af musernas söner af 18 eller 20 år, att den miserable klädesväfsvaresonen, som i en trådbar jacka och utslitna benkläder tågade till universitetet, som icke egde en silfverslant att förtära på värdshuset, skulle öfverträffa oss alla, som dock från barndomen haft bättre uppfostran och goda lirare, om han icke tog sin tillflykt till förbjudna medelz Alldeles omöjligt! lydde de förenade studenternes visa yttrande. Den andra orsaken var i och för sig af mera mysteriös natur, och föllkomliet öfverensstimmande med den tidens vidskepliga idöer. Alla aftnar —4 i skynmingen, då de äöfrige studenterne sökte sårströclser efter dagens ansträngningar, aslägsnade sig Adrian, undanbedjande sig hössligt men allvarligt hvarje sällskap, och återvände först kl. 10 eller 11 på natten med ihåliga kinder och röda ögon, i hvilka en onaturlig eld lagade. Otver orsaken och ändamålet med dessa ensamma vandringar iakttog han allljemt den djupaste tystnad