Gotlands läns nya tidning – 4 oktober 1860, sida 2

net ej kunde höra det, anfallet på Malakoff och Charles död. Den unga frun sänkte blicken och den gamle teg. Ni ser, huru jag hämnat mig, slutade zuaven, i det han pekade på den af helsa strålande gossen. — Jag skall aldrig glömma det! ropade modren, da hon med sina tärsyllda ögon såg upp från de rosiga kinderna till den sidenbetäckta vaggan. Fordra af mig min förmögenhet och jag gifver er den för min son. — ULtt ögonblick, sade Victor, läggande en hand på det blonda hufvudet. Barnet är mitt och jag skall återgifva det endast ät hans far ... då jag låter honom välja vapen, fortfor han dystert. — tilla, olyeklige! snyftade gubben, hans fader lefver icke mer: ser ni ej enkans sorgdrägt? Hans lik blef den 9 September funnet vid Malakoff . .. — Godt! sade Charles broder halfhögt, så att den unga frun ej hörde honom, om han blef funnen der ... så är han dödad på mitt sätt. Gud förlåte honom der ofvan, såsom min broder utan tvifvel förlåtit honom! ... Madame, fortfor han, och bortvände hufvudet för att dölja sin rörelse, fred må råda emellan oss, såsom mellan Frankrike och Ryssland; återtag edert barn och låt det aldrig veta sin faders historia! — Jag svär det, min herre, men jag skall berätta honom eder! svarade modren, och bjöd löjtnanten handen. Vietor tryckte den och såg länge den lilla örnen i ögonen. Du skall aldrig återse pappa Karbin. Barnet sprang emellan zuavens ben. Han förekommer mitt svar!