Gotlands läns nya tidning – 4 oktober 1860, sida 1

bidraga till utvecklande af en lifligare samfundsanda och ännu varmare känslor för Fäderneslandet och dess Store. Och dermed skingrades snart sångföreningen för den gången. — Sälunda hade då Ungdomen och Sången i Wisby gjort det lilla de kunnat för att med tacksamhet och vördnad högtidliggöra den stora Gustaf Wasas trehundraåra dödsdag. Många andra, som underligt nog ej offentligen deltogo i dessa enkla uttryck af fosterländskt sinne d. 29 Sept., erforo förmodligen samma vördnadsfulla känslor, fast inom sig och i stillsamhet; men nog föreföll det både tomt och kallt, att, — såsom kanske ock på många andra orter i Landet —, på en sådan Riksens dag ingen kunglig salut hördes af, ingen sorgeflaggning förmärktes. De större embetsoch samhälls-corpserna voro ej samlade, icke militären, presterskapet eller borgerskapet för att på ett eller annat sätt fira dagens ofantliga betydelse; intet, utom det vi först nämnt, var heller gjordt för att derom påminna menige man. Orsaken härtill var väl, att ingen påstöt eller befallning från högre ort blifvit gifven; men något böra väl ock i sådant fall de enskilte kunna veta och göra af sig sjelfva. Nu ser det verkligen ut såsom gamle Kung Gustaf vore till det mesta glömd på flera orter. — Men vi tycka, att, då Sverige med så stora högtidligheter öfver hela Landet firat minnet af Ansgarius, Gustaf Adolf och Carl XII, — huru odödligt stora, välsignelserika eller ovanliga desse än varit —, så borde hela Svenska folket också nu med fullt ut lika glans och heder högtidlighållit Gustaf Wasas dödsdag och minnet af IIOnom, som utan all fråga dock är den störste af våra Store; ty alla folkstånd, embets-corpser och hela Riket bar just till Honom de allra största tacksamhetsförbindelser. Krigsfolket har Honom att tacka för härens första ordnande, så också flottan, presterna och skolorna för ljuset och en förnuftig religion, borgerskapet för städernas uppkomst, handelns lösta hand och handtverkeriernas utveckling samt bönderna för sin sjelfständighet och den helsosamma vanan att lyda landets Herre och Konung; och hela Sverige har dermed Honom att tacka för sin frihet samt hela politiska vigt och glans. Ty Gustaf Wasa var i allo, näst Gud, Landets sannskyldige Fader och Grundaren af Sveriges sjelfbestånd och lycka; och på Hans ,breda axlar hafva sedan de andra ställt sig, stora och små. Att Utmelands-minnesmärket blifvit rest och som sig bör högtidligen invigdt är utan all gensägelse mycket riktigt och en ny ära för den aktade Dal-orten —, ehuru många andra ställen under befrielse-kampen der äro blifna nästan lika minnesvärda —; men eljest behöfver visserligen ej Dalfolket eller särskildt de nog förut stolta Morakarlarne ytterligare påminnas om sitt ärofulla verk med Kong Gösta: de minnas Honom allt fullväl! Men hela Folket i hvarje Svenskt landskap skulle nu på den trehundrade årsdagen af Iljeltens död i hvarje sin landsort genom en stor, allmän folkhögtid blifvit lifligare påmint om den store Gustaf Wasa. Och väl vore för den allmänna folkkänslans höjande om hvarje landskap hade i sin hufvudort en ståndbild af hvar sin störste man, såsom Henrik Wrede, Axel Oxenstjerna, Johan Baner, Louis de Geer, Jonas Alströmer, Christoffer Polhem, Svedenborg, von Platen, Geijer, desse eller andra. Men Brunkebergstorg och Artillerigården i Stockholm vänta ju ännu på Sten Sture den äldres och K. Carl XII:s minnesbilder! — Förleden gårdag inträffade den olyckshändelsen att Båtsman Kaplan vådligen omkom utanför Östergarn under fiske. — Un ny undervattens-teleqrafkabel har blifvit nedlagd mellan Seeland, Fyen och Als. — En Amerikanare, hr Waltermire från NewYork har nyligen köpt en häst för det fabelakti