Sebastopols alla klockor men äfven franska lägrets alla trumpeter och trummor förkunnade middagen den 8 September 1855. En signal dånade från den grönskande höjd hvarest general Pelissier, själen i slagtningen, med sin generalstab hade posterat sig och med sin skarpa blick följde armåens alla rörelser; på denna signal kastar general Mac Mahon, hvilken kommenderar första divisionen, tre bataljoner zuaver mot venstra sidan af Malakoff. Charles och Victor Karbin halva äran att stå i detta avantgarde. Med sina kamrater öfverskrida de fiendens grafvar, klänga öfver bröstvärnet och äro snart i det inre af verken. Öfverste Collineau anför dem. Han har fått ett skott i hufvudet, då han som en blixt slår ner bland ryssarne; men han har raskt förbundit såret med sin näsduk, svingar sin sabel och gifver exempel till handgemänget. Denna strid försiggår på den inre sluttningen af bröstvärnet, hvarest de fiendtliga kanoniererna falla vid sina kanoner. Gevärskolfvar, spakar, qvastskaft, stenar, stycken af bomber, allt måste tjena till deras försvar. Såväl befälet som soldaterna för svara sig hjeltemodigt. Charles Karbin har midt emot sig en ung kapten, som i sin gröna uniform med den höga fjäderbusken i sin kask företer en ståtlig figur och med sin sabel redan nedslagit 5 å 6 zuaver. Charles störtar på honom för att hämnas sina kamrater och afväpnar med första sabelhugget den unge officeren. Men redan har dock denne bemäktigat sig ett stort