Gotlands läns nya tidning – 27 september 1860, sida 1

12 HD) EE 1641190 MV (119 OLLI) HUS dan föräldrar, så ock syskon och dessas barn. I plena d. 15 d:s blef denna reservation antagen af så väl Ridd. och Adeln som Bondeståndet. Presteståndet hade förra gången frågan förevar antagit en annan reservation af grefve Sparre om hördsrätt för säljarens barn och bröstarfvingar samt derefter för föräldrar och syskon, men icke för dessas barn. Om Prestestånået antager förstnämnda modifikation blir detta ständernas heslut. — Den älskvärde skalden Wilhelm von Brauns frånfälle har inom landet väckt stort deltagande. Ilans författareskap rörde sig isynnerhet inom det humoristiska området, men han efterlemnar. äfven skrifter, som vittna om en djup, allvarlig känslofullhet. Läs t. ex. hans ,Aterseendet, och märk huru han skildrar hemkomsten till det stilla modershemmet: ,,under berget står vår boning, mild och ljuf som en försoning, knäböjd invid korsets fot. Finnes många så sköna skildringar af ett godt modershem, en sann moderskärlek? v. Braun, som alla andra, efterlemnar såväl vänner som fiender; ingen fördomsfri tänkare lär väl dock kunna bestrida att i hans äfven humoristiska arbeten framstår ett sorts vemod, en slags hemsk sorg öfver det i våra tider, under sammanlefnaden, hos de flesta individer såväl i tankarna som i yttranden och handlingar rådande moraliska förfall. Ara och frid öfver skaldens stoft! Vi införa här följande vackra poem, hemtadt ur O. C.: För evigt tystnad är, o skald, din röst; Vär sorgsna afskedstår vi åt dig bringe! På strängaspelet i ditt varma bröst Uar dödens engel sagta lagt sin vinge. Hj bar du fruktan för den bleka gäst, Du glade bard, som minnet nu begråter; Han gaf ju dig hvad du har sjungit bäst: Din ungdomskärlek, evigt saknad, åter! Iho nöjd du ryktets piedestal förlät Och menskors smälek — du försökt dem båda ... Ilhur ofta, då du log, ditt hjerta gråt, Men verlden dömer blott hvad hon kan skåda. Du var en sångare af sällsynt slag Som länge dina toners klang oss unnat, Och nekades af någon dess behag, Det var för det han så ej sjunga kunnat. Som foglen fri, du icke sjöng för gull, Pör äran ej och ej för morgondagen, För något bättre: blott för sångens skull, Och tjusta hörde vi de sköna slagen. Men hösten kom och kölden kom med den, Och sågelboet delades af ingen, Då grep dig längtan till ditt hjertas vän, Och tränadsfull du höjde sänkta vingen ... IHur väl vi unna dig din ljufva ro, Du skald, ej blott med snille, men med hjerta, Past vid ditt öfvergifna sånganbo Vi alltid dröja qvar med bitter smärta. — ULURlosion. I Posttidningen för den 24 d:s läses: Efter att hafva återkommit från en verldsomsegling, sprang ryska klipperfartyget, Plastun, hörande till ssygeladjutanten Popoffs eskader, i luften d. 18 Aug. kl. 5 och 8 m. på e. m. på östra sidan om ön Gotland, SO. 62 grader om Fårö fyr på ett afstånd af 174 italienska mil, under det några arbeten verkställdes i krutkammaren. Vid detta tillfälle omkommo fartygets befälhafvare, 6 officerare, en mekanikus och 69 man; räddade blefvo 3 officerare, läkaren och 31 man, af hvilka 3 befunno sig i hopplöst tillstånd. — Orsakerne till explosionen äro för det närvarande ännu okända och kunna knappast blifva uppdagade, emedan alla de omkommit, som befunno sig i krutkammaren. — Iög ålder. Nyligen dog i Cold Spring i Nordamerika den under namnet HBlaclanafe (Svarta ormen) bekante indianhöfdingen i en ålder af 123 år. Ilan kämpade uti det amerikanska frihetskriget och var en nära vän till Washington. I sitt nittionde år gick han ännu så rak och var så kraftfull som en tjugo års yngling. Qvarlefvorna af hans stam, hvilka bo vid Alleghannys stränder, begrofvo honom efter indianernes sedvänin i Ciftanda Åf:; IIAioO. BAA daleaan