Till Garibaldi! Hög är din sändning, skön din hjeltebana, Du stridens vän, du frihetskämpe god! Förtryckets barn du samlar kring din fana Och frihetsdopet gifver dem i blod: När som din röst till vapen höres mana, I hopplöst bröst den gjuter kraft och mod, Och hjeltar uppstå, som af stridslust glöda Och kämpa, segra, falla och förblöda. Hög är den frihetsbild, hvarför du lågat Ifrån din ungdom intill denna stund, IIvarför i härnad du så ofta tågat På skilda orter uppå jordens rund Och lif och blod så gladt och storsint vågat, Med ädla frihetskämpar i förbund, Hvarför man sett ditt fadershjerta lida Och trogen maka digna vid din sida. Skön är den bilden. På dess rena panna Står tecknadt: sanning, menskorätt och ljus. IIvar ädel dödlig vid dess fot ses stanna Och böja knä uti dess tempelhus. Despoter blott dess höga namn förbanna Och vilja störta den i jordens grus, Och egennyttan, fegheten och flärden Förstå ej skatta rätt dess höga värden. Far fort uppå din sköna segerbana, Förtryckets ok från folkens skuldror tag, Och till ett helt Italiens stater dana Och gif dem åter frihet, rätt och lag! Den frihetsgud, som vill till strid dig mana, Skall se din handling an med välbehag, De fria folken skola dig välsigna, Om än du skulle under bördan digna. (II.-P.) — W WA — A, — EEE—