ket om blå ögon, ja mycket mer än om de bruna. ... Om han vore min bror, nog vet jag hvad jag då gjorde ...jag skulle väcka honom med en .. tyst! han ler i sömnen, kanske hörde han hvad jag sade... nej, han sofver ... Hade han vaknat, tror jag visst att jag sprungit min väg ... Ack, hvad det är ledsamt att inte ha någon bror! fortfor flickan, ,och så tycker pappa med. ... Han ville nog ha en son som hjelpte honom med att sköta qvarnen näir han en gång blir gammal. ... Stackars pappa! han har så mycket att tänka på han, och så god är han, ty det är för mig han arbetar, säger han när han kommer hem varm och svettig om qvällen och kysser mig. ... Men hu, hvad han är skäggig! ... Men gossen, gossen der, han är inte skäggig alls han ... Om jag skulle väcka honom, ta honom med mig hem, be pappa låta honom stanna qvar... det fick han nog, ty pappa häller så mycket af mig och gör så gerna hvad jag vill . . . Men tänk om han hade bruna ögon. ... Men hvad gör det, blott de äro goda och milda. ... Nu småler han igen. . . . Om han nu vaknade skulle jag inte bli det ringaste rädd. . . . Inte kan man bli rädd för en bror. ... Men inte passar det sig ändå att väcka honom. ... Ack hvad han är stygg som inte vill vakna! . .. Han måtte vara mycket, mycket trött. Den unga flickan satte sig vid källans brädd icke längt från slumraren och tycktes försjunken i hans åskådande, då hon hastigt sprang upp och .