Gotlands läns nya tidning – 20 september 1860, sida 2

— Ovanligt dödssätt. I Times läses: En kontorist, Francis Bellringer, som hade den ovanan att suga pennan, fick för någon tid sedan vid hegagnandet af tandborsten ett sår på öfverläppen, hvilket han ej brydde sig om att sköta, utan fortfor med sin ovana. Ilastigt visade sig symptomer af ros, åt hvilka han ej skänkte någon uppmärksamhet. Snart tilltog symptomerna, han måste föras till hospitalet, och oaktadt all använd läkarehjelp dog han der till följd af det gift, som vid bläckets afsugning inkommit i såret. — Iran Stockholm skrifves i Folkets Röst: Af resande från Skåne erfara vi att der skall allmänt cirkulera det temligen besynnerliga rykte, att II. K. II. prinsessan Eugenie står i begrepp att förmäla sig med en rik skånsk ädling, och hvilket vi meddela, utan att likväl sjelfve fästa någon vigt dervid. Ostg. Korrespondentens bekante Stockholmskorrespondent vill veta, att H. M. Konungen den 5 dis låtit kalla ståndens fyra talemän, samt yttrat till dem bland annat den önskan att riksdagen måtte kunna afblåsas den 29 dennes, innan II. M:t i och för Wasa-monumentets aftäckning begifver sig till Dalarne. Skulle likväl detta, med hänsyn till statsregleringens afslutande vara omöjligt, yttrade II. M:t sin bestämda åsigt vara, att ständerna borde kunna åtskiljas genast vid II. M:ts återkomst till hufvudstaden. Kornjudarnes spekulationer ha denna gång icke riktigt lyckats. IIvetet som för några dagar sedan betingade ända till 32 r:dr, säljes nu på torget villigt till 18 å 19 r:dr, och vackert hvetmjöl, som för 14 dagar sedan gällde 4 å 44 r:dr pr lispund, är nu att tillgå för 24 r:dr och möjligen derunder. Apropos hvete, så kunna vi berätta en rätt tragikomisk händelse, som den 11 dennes tilldrog sig. En bonde hade sålt nägra tunnor hvete till en köpman, som har sitt magasin på Ladugårdslandet. Då bonden hemkört hvetet till köpmannen, och skulle bära upp en tunna deraf på en vind, hände icke bättre, än att bonden, uppkommen för trappan i 2:dra våningen, i stället för att taga af till höger, gick rätt fram ut genom en glugg, och föll så med sin hvettunna på ryggen ned på gården, der lyckan likvisst ville, att en hop större buteljkorgar voro uppställde, deri bonden föll utan att vidare skada sig, än att han efter erhållen åderlåtning åter satte sig upp och körde mot hemmet. Säcken med hvete slogs deremot alldeles sönder, så att säden föll ut på gärden.