Gotlands läns nya tidning – 13 september 1860, sida 3

sommarresor, som utlofva nöje, men endast gifva trötthet och besvär. Man må prisa hur mycket som helst den stora verlden, men icke är den trefnadens, fridens och hjertats verld. Rörd tryckte mannen sin hustru till sitt bröst. De hade förstått hvarandra, utan att ett enda ord behöft vexlas om den egentliga anledningen till. ett inskränktare lefnadssätt; de visste, att så länge de hade hvarandra, skulle ingenting förbittra deras lif. Uppmuntrad och stärkt, lemnade mannen följande morgon sitt hus. Han kände ännu den varma och mjuka handtryckning hans hustru vid afskedet gifvit honom. Man star icke tomhändt här i verlden, när man tryckt en sådan hand. Han hade något att sträfva och kämpa för, och han visste att det lönade mödan, än mer, att det belönade den. Han började sitt arbete med mod och förtröstan. När hjertat kommer hufvudet till hjelp, har man snart himmelen på sin sida, och molnet blir då aldrig så tätt, att icke en solens strale förmår sticka fram derigenom. Allt gick bra för denne man, utvägar upptäcktes och begagnades, och den svåra tiden, som hotat honom med undergang, lärde honom blott att högre värdera de skatter han hade inom hus, och ehuru han fann sina materiela tillgångar något förminskade, ansåg han sig likväl rikare än han någonsin varit. Det är icke alltid de yttre omständigheterna som förstöra eller rädda oss. Lyckan eller olyckan beror oftast blott af oss sjelfva eller af våra närmaste. —— —