ÄÅnnorlunda var det emottagande den andra köpmannen rönte, när han, fullt ut lika sorgsen och förtviflad som sin yrkesbroder, beträdde tröskeln till sin boning. Afven hans hustru kom emot honom. Hon uppfattade med en enda blick hur det stod till med honom: men i stället för att låta honom förstå att hon märkt något, ropade hon gladt och med ögonen på de inre rummen: Pappa kommer! Pappa kommer, pappa kommer! ljodo inifrån, fast något spädare, tvenne ekon, och snart visade sig i galen dessa begge ekon i tvenne små vackra flickgestalter, hvilka under mycket larm och ropande skyndade fadren till möte.