Det der fär vara till längre fram, mumlade fadern, skjutande från sig förteckningen. Då blir jag den enda af flickorna som är utan, yttrade dottern och satte sig lipande i en vrå. Stackars Lina! tröstade modern, gående till dottern och smekande henne; men det är då för besynnerligt, det måste jag tillstå, tillade hon, vändande sig änyo till sin man, ena dagen vill du att barnen skola lära sig gud vet icke hv ad, och den andra nekar du dem det nödvändigaste . Stackars min lilla flicka! Mannen kastade en förtviflad blick på sin hustru. Förmodligen tyckte han, att det egentligen var han som var att hekl: iga ochsom behöfde tröst; men, tyvärr, var han den ende som tycktv så. Du gick så tidigt ut i dag, började efter någon stund återigen hustrun, att jag inte hann tala om att mjölet är slut. Redan? frågade mannen. Redan! upprepade frun med en knyck på hufvudet; är det kanske jag som ätit opp det? .. Det är slut med veden också, tillade hon lika skonlöst . Det var ändå tjugu famnar jag höstade in, sade mannen, och famnen kostade sina goda sexton riksdaler, det vet jag. Nå, om den också kostat sextio, så är den likväl slut och det vet jag, förklarade frun i huset. Mannen steg upp och gick med lutande hufvud in i sin sängkammare.