Gotlands läns nya tidning – 6 september 1860, sida 2

dig en framtid, oaktadt den olyckan som drabhat dig. — Du kan ju studera. Jag är fattig på allt, Eders Kongl. Höghet, äfven på hopp och energi. Det vore illa, min kära Ström, och skulle bevisa att du är en dålig kristen. Jag hade väntat att du skulle ega nog kraft att vilja bryta dig en ny bana och söka fylla din plats på den. Jag vill att du betänker detta. På mitt beskydd kan du alltid lita. Kronprinsens blick hvilade på ynglingen med faderlig godhet då han tillade: Jag ger dig tvenne dagar att öfverväga hvad bana du väljer. 50 Eders Kongl. Höghet, huru skall jag ... Du skall blifva en bra karl och en nyttig medborgare, då har du betalat mig din skuld. Om tvenne dagar kommer du upp till mig på slottet, du känner vägen. Kronprinsen reste sig upp. Hans blick föll nu på Linda. Hon var hvad man kallar ful; men blicken var undergifven och mild. Flickan hade dragit sig tillbaka i ett aflägset hörn af rummet derifrån hon betraktade kronprinsen. Hvem är den unga flickan? frågade han. Min syster, svarade Arvid Ström. Försök att förlika er bror med sin olycka, sade prinsen vänd till Linda, och ingif honom mod för framtiden. — Han nickade åt de båda syskonen och ämnade gå; men vände sig om med de orden: ,Lefver icke er mor?