Arvid, Arvid, du får icke förbanna, icke rasa emot ödet. Den Gud som sänder pröfningen fordrar äfven att vi ödmjukt böja oss inför hans tuktan. Tyst Linda, tala icke om ödmjukhet med den, som ifrån den hoppfullaste bana blifvit störtad ned till en afgrund, der tiggarens lott och förnedring hånler emot mig. Ah! Linda, Linda! om jag kunde krossa den uslingen som förvandlade mig ifrån en hoppfull artist till en vanför krympling för lifvet. (Forts.)