Gotlands läns nya tidning – 30 augusti 1860, sida 2

sten blef, under det han talade, liflig och med den barndomen egna och tillitsfulla uppriktigheten förtäljde han om huru underligt det varit med honom, att han aldrig kunnat fästa tanken på det arbete man ålagt honom, utan alltid tänkt på taflor, och huru han en gång skulle kunna teckna bilderna ur sitt inre, som der stodo så lefvande. Språket hvaruppå detta sades, var, om man så vill, ostädadt; men den anda, som uttalade sig deruti, vittnade om konstnären. När Arvid tystnade satt prinsen liksom försänkt i tankar en läng stund. På de sköna dragen lästes ett uttryck af svårmod. Arvid stod orörlig. Hvart ämnar du nu taga vägen? frågade prinsen slutligen. Jag vet icke, hviskade Arvid. Det värsta är att jag åter skulle göra mor min ledsen om jag gick hem till henne. Hvar hor din mor? På Lundtmakaregatan N:o — Kronprinsen tecknade upp adressen, derefter steg han upp, nickade åt gossen sägande: Nu skall du gå hem; i morgon får du höra al mig. Prinsen hade gått några steg, då han vände sig om och ropade gossen. Du ser ut som du led af hunger. Se här, skaffa dig mat. Kronprinsen räckte gossen en sedel. Detaljerna af hvad som sedan följde lemna vi. IIufvudsumman var att kronprinsen bekosta