Gif hit din pennat, befallde prinsen, och gjorde några ändringar i teckningen, hvarefter han räckte gossen den med de orden: Nu har jag rättat felet, som härflöt deraf att du slarfvat. Gossen vågade icke taga boken, utan betraktade teckningen med så mycken rörelse, att han knappast kunde urskilja något. Prinsen såg på honom uppmärksamt och smålog på sitt eget milda sätt då han frågade: Huru gammal är du? Fjorton är. Hvad är ditt namn ? Arvid Ström. Åter uppstod en paus under hvilken prinsen bläddrade igenom gossens teckningar. När han kom till den som föreställde den sofvande skomakaren sade han: Du har ovanliga anlag och af dig bör kunna blifva något. Har du lärt rita? Nej, det sitter här, hviskade gossen och lade handen på pannan. Naturen har lärt dig, vill det säga. Du är mycket fattig, hvad äro dina föräldrar?Arvid var nu tvungen att svara. Hans mor var en fattig skomakares enka, som hade två barn. Ilan hade redan vid nio års ålder blifvit satt i skomakarlära; men alltid utmärkt sig för oduglighet och lättja, emedan han aldrig haft lust för något annat än att rita af allt hvad han såg. — Den i början darrande och osäkra rö