ligt stannade handen och granskande sitt verk utropade han med smärta i det han slängde boken och ritstiftet ifrån sig på bänken. ollerre Gud, så eländigt det är. — Ilan lutade ansigtet i händerna och började åter gråta. yllVartöi. gråter du barn, din ritning är ju ganska bra, sade en veck och mild röst bakom honom och en fint bildad manlig hand hade tagit den bortkastade boken. (Lorts.)