Gotlands läns nya tidning – 16 augusti 1860, sida 2

Full af blygsel vände Priszilla sig bort. Han hade sett en tår i hennes öga. Slutligen utropade hon: Förlåt mig, jag har tillbragt tolf år under svår sjelfförebraelse. Jag har fått plikta för min förseelse. Skulle du väl hafva ändrat tanka. Vågar jag väl upprepa denna fråga: vill du blifva min maka. -Da var jag dig ovärdig; i dag är jag det dubbelt. Förstör icke ännu en gång mina förhoppningar; glansen af det rykte, som omgifver mitt namn, skulle då vara utan värde för mig. -Så lat mig då blifva din hustru, på det jag må kunna säga dig huru djupt jag ångrar mig. Och Napoleons store General förkunnade få dagar derefter den förvånade fidernestaden sin förlofning med den sattiga börsstiekerskan. Utgangen från folket, inträdde han, på höjden af sin ära, åter I de gamla kära kretsar hvilka i hans minne aterkallade ljufva bilder från hans ungdom. (J. T.) ——— ———— a — äs—ä——— Lä—J ——