hoppas att han icke är svårt sårad, sade Kejsaren och skyndade dit i galopp. Bland ljudeliga ,Vive YEmpereur! och soldaternas jubel hörde man Andreås svaga stämma och hans ansigte lifvades af ny eld, då han såg Napoleons öga hvila på sig. Farväl! min General och min Kejsarek, mumlade den sårade och lyfte sin försvagade arm. Lodi, slaget vid Pyramiderna, Marengo, Austerlitz, Wagram — jag var med öfverallt och nu dör jag som jag önskat — på slagsältet. Och i segrens armar, tillade Napoleon. Jag tackar eder Andre, Frankrike står i tacksamhetsskuld till eder, för de tjenster ni lemnat dess sak. Om ni dör skall ära och rykte omkransa edert minne, om ni blifver vid lif, är ni Örigadgeneral. Och Kejsaren skyndade beledsagad af sin stab till en annan del af slagfältet.