Gotlands läns nya tidning – 9 augusti 1860, sida 2

Andrö var icke död; sedan han trängt öfver bryggan, hade han utmattad af ansträngning och blodförlust nedsjunkit på en hög af slagna siender, der fann man honom hållande standaret krampaktigt i handen, mössan hade fallit af honom och hans ansigte var svärtadt af rök; de upplyfte honom och undersökte hans sår. IIan lefde åter upp och kort tid derefter drog han vidare med sina trupper som Löjtnant. Till Egypten, Pharaonernas och Pyramidernas gamla land, såg man vår ungdomlige hjelte beledsaga den man, som alltsedan Kambyses dagar tillkämpat sig de största segrar på denna vördnadsvärda jord. Sedermera såg man den vanskapliga officeraren åter i Europa, på Alperna, bland snön på S:t Bernhard, fäktande, lifvande och ingifvande sin omgifning en hänförelse, jemförlig med den, som den store Generalen ingaf hela armåeen. Han kämpade vid Marengo, deltog i segern vid Austerlitz och blef vid Jena af Kejsaren utnämnd till Öfverste. Den blodiga slagtningen vid Wagram under Wiens murar blef hans sista. Fiendernas mod var slocknadt, artilleriåskorna vid Donau förstummade och de allierade stadde på fullt återtåg. Hvad är det för en officer, som de der bära bort? frågade Napoleon en bland sin stab. Det är Öfverste Andrå, Ers Majestät, svarade officeraren. ,Huru? det lilla lejonet från Grenoble. Jag