Gotlands läns nya tidning – 2 augusti 1860, sida 4

innehade Departementet vid ISöre och besatte Savoyen samt trakterna kring Nizza, Oncille och Bado. Bonaparte var, lik en annan Hannibal, färdig att nedstiga från Alperna för att sätta sin fot på nacken af det kufvade sköna Italien. IIuru brann icke vår olycklige hjelte för att stå i dessa lysande leder. Det var en truppmönstring i närheten af hans födelsestad och hvarje bröst tycktes fullt af hänryckning. Tusentals skyndade till och köpmän, arbetare och bönder upptogos i den republikanska armeen. Andrå ensam blef tillbakavisad; han ensam ansågs ovärdig att kämpa för sitt fädernesland och att bidraga till förherrligandet af dess rykte. I sin förtviflan tillgrep han en djerf utväg, han ville sjelf vända sig till Öfverbefälhafvaren. Ilan lemnade derföre sin väfstol, sin hydda, sin dyra väninna och skyndade till Nizza, Napoleons dåvarande högqvarter. Länge vandrade han genom gatorna med sin böneskrift i fickan, till dess ett tillfälle erbjöd sig och hans bref fann vägen till Napoleons händer. Napoleon var vid tidpunkten för vår berättelse en mager, blek ung man af ungefär 27 års ålder och ofsicerarne bland hans omgifning anade icke att denne klene Korsikan en dag skulle omstörta dynastier och throner och diktera lagar för Europa. Han gick upp och ned framför fasaden af sitt hotel, fördjupad i vigtigt samtal med flera personer; hans öga, som icke tycktes fästadt på någonting och dock flög omkring öfverallt, upptäckte, oaktadt han var sysselsatt, Andres lilla