Gotlands läns nya tidning – 2 augusti 1860, sida 4

gestalt, smygande fram utmed muren. Den puckelryggige trädde långsamt närmare med brefvet i hand. Det låg något misstänkt i hans uppträdande och man var redan i beredskap att gripa och släpa bort honom. Nej, Berthier, sade Napoleon, fråga honom hvad han vill. Gunstlingen tog dokumentet ur Andrs händer och räckte det åt sin General. i Läs det högt, sade Bonaparte och knäppte ihop händerna på ryggen. Berthier läste följande: Italienska armtens General! Mitt första ord är förlåt min djerfhet, mitt andra hör mig! Jag är bördig från Grenoble och ville egna mig åt krigarståndet. Alla böcker angående militär-taktik har jag läst, artillerivetenskapen och konsten att föra svärdet voro från ungdomen mina studier. Under tre år har jag förgäfves sökt vinna inträde vid armåen, jag kan icke erhålla någon ofsicerspost och min kroppsbyggnad är orsaken, hvarför man förvisar mig ur lederna; men mitt öga är säkert, min arm stark och ännu mer än detta, mitt hjerta fullt af enthusiasm, utan hvilken soldaten blott är en automat — en lerklump. Jag säger icke detta af skryt, utan blott till sjelfförsvar. General! tillåt mig följa er ärorika armå. Kan jag ej föra en fana, så gif mig en musköt, får jag ingen musköt, så