Gotlands läns nya tidning – 2 augusti 1860, sida 3

III. En energisk och glödande ande blifver icke länge overksam. Andre kunde icke erhålla föremålet för sin kärlek. Förnuftet hade kämpat med förtviflan och vunnit segern och under det lugn, som följde på detta uppror, vaknade hans krigiska lust till nytt lif. Olyckligtvis var hans böjelse riktad mot ett mål, hvilket till följe af hans kroppsbeskaffenhet syntes oupphinneligt. Hans oroliga själ hatade en sidenväfvares ringa sysslor; han hade icke studerat Franska Ingeniörers arbeten, endast för att sätta sina fötter på väfstolstrampan; han hade icke betalt fem Frances i timman till fäktmästaren i Grenoble endast för att med större skicklighet kunna skära sitt bruna bröd. Nej! trots sitt olycksöde beslutade han att blifva soldat. Han kunde icke hoppas att erhålla någon officerspost i den republikanska armåen, derföre ville han inträda i lederna. Men äfven här väntade honom bitter kränkning, ty rekryteringssergeanten vägrade att emottaga honom, emedan han icke innehade den bestämda längden och Tambourmajorn skrattade så tårarne runno, då han såg honom. Det var år 1796. Bonaparte hade just då blifvit utnämnd till öfverbefälhafvare vid Italienska armöen. Hans namn flög öfver hela Europa och var föremålet för allas blickar, en fasa för många länder, en ära för hans eget. Den republikanska armeen hade ännu icke satt sig i rörelse. Den