Gotlands läns nya tidning – 2 augusti 1860, sida 2

———jj.ö———äGGä—a———.—-—.——————— nedföll han vid sidan af monumentet och dolde ansigtet med sina långa tunna fingrar; den arme förh: ånade, den ärelystne krymplingen utgjöt hjertetårar. II. I en hänförande vrå, bildad saf den lilla floden Isöres krökningar, omkring en mil från Grenoble, gingo en ung man och en flicka spatserande; allt omkring dem bar ett vänligt leende utseende; solen sken varm, vattenliljorna vagg ade sina hvita blomsterkalkar på floden, och så stilla och klar var sommarluften, att sången från en koltrast ljöd från en lund långt i fjerran, och man hörde bien röra sina tunna gaddar, då de flögo omkring bland örter och blommor. Flickan var ung och vacker, hon tillhörde de lägre klasserna, men var ingen bondflicka. Priszilla Mignon hade uppvuxit i stadsluften, derom vittnade hennes hvita händer och fina hy; ty bondskönheter existera endast i hufvudet på våra byhistoriepocter. Gustaf Andre, vid hvars arm den unga flickan gick, var Priszillas barndomsvän. Han hade nu uppnått sitt 20:de år; hans anletsdrag huro en bestämdare manligare prägel, men hans gestalt var densamma. Hvad gagnar det honom att hans arbete lönade sig. att hans förstånd var utbildadt vida öfver hans ålder och samhällsställning? Han var ännu alltid den olycklige, beklagade eller beledde; och detta medvetande nedstämde hans lynne och förbittrade hans lif.