Gotlands läns nya tidning – 26 juli 1860, sida 4

— Vid slutet af Adolf Fredriks regering inträffade under Februari månad en betydlig eldsvåda i Stockholm. Kölden var ovanligt skarp. Alla sjöar voro betäckta af tjock is. Detta vållade en sådan brist på vatten, att alla närvarande måste med ämbar hemta det för sprutornas gång nödiga qvantum vatten. Det var icke alldeles mörkt men temligen stark skymning, så att lågorna spridde ett präktigt sken, hvilket ditlockade många nyfikna, hvaribland ganska få kunde förmås att langa vatten. Framför hopen af nyfikna hade trängt sig en tjock och välfödd herre, med armarna djupt instuckna i en muff, något som vid den tiden brukades af karlar, hvilka fröjdades åt det praktfulla skådespelet. Hjelp till att bära vatten herre, sade en ung man af temligen spenslig men kraftig gestalt och hvilkens kläder voro alldeles glacerade af vatten, som på honom dels blifvit spilldt, dels spritadt. Hvad tänker han på min vän? svarade den tjocke herren. Jag tänker att ni kan taga det der ämbaret, som står tomt derborta, hemta vatten i vaken och slå det i tillbringarent. Hörpå min gunstig herre; jag skall säga honom att jag är hofrättsrådet FF; (namnet förtiges, emedan familjen ännu florerar). Och jag är Kronprinsen Gustaf, svarade den unge bäraren, i det han tömde hela ämbaret öfver det förbluffade hofrättsrådet.