Gotlands läns nya tidning – 26 juli 1860, sida 4

SIIIIIC — Min dotter! — yttrade Alfred med svag stämma, och genast skyndade Clara ut och kom tillbaka åttöljd af Harald och den unga Ebba, som med förvåning skådade den förändring, som der hade timat. Nu knäböjde alla fyra vid den döendes säng, och välsignande lade denne sin hand på de ungas hufy uden. Derefter hviskade han: — Ebba, Clara ... en kyss ... O! hvad jag är lycklig; jag är förlåten, och jag får dö i edra armar ... Farväl .. Clara ... Ebba ...