Ai AAi Spridda drag ur Garibaldis lefnad. (Ur Posttidningen.) III. Garibaldi blifrer officer. — Hans flykt. Efter trägna studier, hvarunder han gjorde betydliga framsteg, synnerligen i de mathematiska ämnena, blef Garibaldi ännu vid ganska unga år officer i Marinen. Han utmärkte sig vid flera tillfällen för oförskräckthet och tapperhet, men derjemte för en glödande frihetskärlek, hvilken förledde honom till många oförsigtiga yttranden och handlingar, och efter de rörelser, som, utgångna från Schweiz, i Februari månad år 1853 utbrusto i Genua, der Garibaldi då vistades, nödgades han fly först till Nizza och sedan till Marseille. Iär tillbragte Garibaldi inemot tvenne år i stillhet och under ett tillbakadraget lefnadssätt, hvarunder han sysselsatte sig flitigt med studier. Emellertid hade han alltjemt blicken fästad på tilldragelserna i sitt fådernesland, och då oroligheter ånyo utbrusto i öfra Italien, grep han, i spetsen för en skara med honom liktänkande ynglingar, till vapen och förde ett slags guerillakrig emot de österrikiska trupperna. Dessa voro dock för öfvermäktiga och han blef slutligen helt och hället besegrad; österrikiska regeringen satte ett pris på hans hufvud och för att rädda sitt lif flydde han till de s. k. Svarta Bergen, ett undangömdt, romantiskt och på flera ställen frukthart och blomstrande bergland — samma trakt, hvarifrån han i sednaste kriget mot Österrike nedsteg med sina skaror på Lombardiets rika slätter, en krigsskådeplats som således från gammalt var honom väl bekant. Kort tid efter sin flykt till de Svarta Bergen, erfor Garibaldi att hans fader dött och att han till förmyndare erhållit dennes onkel, en åldrig prestman, hvars bostad icke var särdeles långt belägen från ynglingons dåvarande vistelseort. Lydig sin faders sista vilja, uppsökte Giuseppe denne sin förmyndare, ställde sig under hans beskydd och tillbragte någon tid i den anspråkslösa, aflägsna prestgården. Han delade sin tid emellan jagt och sina älsklingsförfattare och den som såg Garibaldi under dessa fredliga sysselsättningar, skulle haft svårt att föreställa sig, att denne samme yngling kort tid förut varit en så fruktad partigängare. Endast några veckor hade den eldige ynglingen fört detta stilla lefnadssätt, icke sällan gråtande öfver sitt fäderneslands träldom och drömmande om dess slutliga befrielse, då den gamle presten en afton hastigt insjuknade. Efter att hafva gifvit den bedröfvade Joseph sin välsignelse och uppmanat honom att öfvergifva dessa trakter, der hans lif sväfvade i fara, och att söka förskaffa sig någon nyttig verksamhet, afled han redan följande dagen. — 12. J — — — 1 11