Gotlands läns nya tidning – 26 juli 1860, sida 1

U Nitsta INCPICDCILGLI0II IIVCS 0011— 73 dagen den 29 Juli med många nya 3 förändringar. nn WISBY den 26 Juli. — Vi kunna ej underlåta att erinra våra läsare om den Concert, som den unga, utmärkta pianospelerskan M:ll Julie Lachner i morgon gifver å Oscars-salen. Att våra resande från fastlandet med tacksamhet omfatta detta tillfälle till en sann konst-njutning, kan ej vara tvifvel underkastadt; men äfven samhällets musik-älskande publik torde, hoppas vi, ej förbise det lockande programmet. Wisby-boarna och deras Bad-gäster. Efter den långa, kalla och. regniga våren, har allt ändtligen öfvergått till en varm och angenäm hög-sommar, skön ej blott genom böljande blomsterfält och löftesrika skördar öfver hela Gotland, herrligare än man sett dem i manna-minne, men äfven genom det friskare lif som ock inom det gråa Wisby utvecklat sig, dels medelst litet grönska som här och der börjat framtitta mellan de gamla ruinerna, dels och isynnerhet genom närvaron af allt flera bad-gäster — de hulda najaderna i våra friska vågor —, hvilka antingen nykomna flockvis genomströfva våra trånga gator för att få sig rum, — ljusa rum, glada, fuktfria rum, helst med utsigt åt hafvet, Jungfrutornet eller Badhuset! —, eller redan bosatta badgäster, hvilka under sina förelagda morgonpromenader ännu alltjemt gå vilse i labyrinten af våra slingrande små-gränder, ja stundom tvärstadna i — Säcken. Detta rörligare lif i det tysta Wisby fägnar hvar och en här som inser vigten af kommunikation och omsättning af pengar och idter inom menniskoverlden. Men uppträdandet af så många främmande ansigten ibland oss, detta moderna sjassande kring gatorna på , blanka förmiddagen, de pustande ångbåtarnas märg och ben genomträngande hvin med nya och åter nya laster af badgäster uppskrämmer vårt gammalmodiga folk, basunandet dagligdags i Silkes-skogen, det oerhörda krinolinerade promenad-lifvet i Slotts-trädgården, Botaniska trädgården och på batteri-backen förbryllar oss, dessa mot hafsluften gapande menniskor, som sitta på alla gråstenar vid våra ärbara stränder, der fordom blott flundrorna tyst kilade öfver sandbottnen och tärnorna ensligt sväfvade, göra att vi baxna, detta eviga badande och plaskande och åter promenerande förvånar oss, dessa yrande utslygter till Suderbys-parken, Getsvältan och Liljans håla, m. e. o., all denna nya fasliga rörlighet förskräcker med en obestämd ängslan våra gammaldags allvarsamma och husliga, af dessa djerfva nyheter alldeles bortbytta Wisbyboar, som blott vilja vara i fred och nu rädda och tysta vid stick-strumpan sitta och glänta bakom sina jalousier eller på sin höjd någongång företaga en stillfärdig vandring åt nya kyrko-gården och ej ens för främmande uppträden kunna bärga sig i den nyktra tallskogen borta uti skolbetningen eller Asbergs hage; — ja, sjelfva våra gamla husruckel vid de smala slinger-gatorna se ännu gråare ut i synen och tyckas skyggt vilja maka åt sig för de glada blickarna och djerfva, breda krinolinerna, som sopa deras fötter. Men alltid och allestädes måste ju det vördiga gamla vika för det nya, lifvet förändras och dess förhållanden och det fordnas helgade råmärken flyttas alltjemt ut för en ny verldsordning, som ständigt förändrar familjen, sederna och hela samhället, vi hoppas det, till ett bättre och ädlare lif. — Ja; emellertid är det nu ett grufligt faktum, att Wisby, oaktadt några gamla stock-konservativa hedersgummors betänksamma skakningar på hufvudet, är blifvet en Öad-ort, hvars bästa befolkning med allt större vänlighet och vana emottager talrika, städade badgäster och resande, åt hvilka man försöker att oaktadt de små tillgångarna i vår lilla stad bereda nöje och trefnad. Att göra Wisby till en för främmande eftersökt och angenäm bad-ort är för alla dess innevånare en angelägenhet af största vigt, nemligen såsom :: OAOHAHAS mannAm mHEg;AAAASA ande On.BARA