Gotlands läns nya tidning – 19 juli 1860, sida 2

i verldens buller och förströelser, så hårdnade deras hjertan, och lymet blef fullt af nycker och bitterhet på samma gång som deras välstånd undergräfdes. I staden, der makarna tillbringade vintermånaderna, lyste Clara öfverallt med sin skönhet, och Alfreds hjerta led alla svartsjukans qval på samma gång som hans fåfinga smickrades öfver Claras triumfer. Den lilla Ebba, som af modren verkligt vårdslösades, var ständigt på landet öfverlemnad åt tjenarnes vård. Så hade en tid förflutit. Den lilla Ebba var redan fyllda åtta år, utan att ännu ha fått lära något? Väl hade fadren flera gånger yttrat: — Vi måste tänka på Ebbas uppfostran. — Men då hade den bekymmerslösa modren alltid svarat: — åh ja, det är tid nog ännu; jag började ej så bittida jag heller, men jag fick nog lära mig hvad jag behöfde ändå. Vid denna tidpunkt kom en åldrig gumma till orten, åtföljd af en yngling, som i hennes namn uppgjorde ett arrende för flera år på ett litet torp gränsande till Alfreds egor. När gumman tagit sin bostad i besittning, reste ynglingen, och den gamla qvarstadnade ensam i sin boning. En liten täppa omhägnade densamma och aldrig syntes hon derutom; när någon talade henne till, svarade hon vänligt men kort och undvek för öf