Mången gång blir ett enda ord, som afviker från sanningens väg, ett ämne till ånger och smärta under hela lifvets lopp; så blef äfven detta enda ja för Ebba. Afsigten var endast ett skämt. I samma ögonblick Alfred frågade efter Claras utseende, uppstod tanken hos Ebba på en öfverraskning, sådan hon sjelf erfarit. Han skall få vara i okunnighet, tänkte hon, om den förändring flickan undergått, till dess jag en dag med stolthet visar honom min sköna Clara, ty en skönhet blir hon, det har jag insett. De tvenne åren försvunno, och Clara återkommen i sin välgörarinnas hus. Händelsen fogade, att Alfred var bortrest för att taga en större landtegendom i besittning, som han köpt, och der han närmare på hösten ämnade bosätta sig. Detvar der, som Ebba väntade sig glädje och trefnad af Clara; hon skulle der utgöra dotter, vän, sällskap och hjelp vid tillsynen af hushållet; så hade hoppet uträknat, ... men hur ofta bedrager det ej. — I dag skall du få se min Clara, — yttrade Ebba till Alfred, dagen efter hans hemkomst, — men du måste lofva mig att emottaga henne vänligt, sluta henne i din famn och gifva henne en faderlig välkomstkyss; det stackars barnet darrar just vid blotta tanken på sammanträffandet med dig. — Såå, hon har väl blifvit bondblyg; också en