Gotlands läns nya tidning – 28 juni 1860, sida 3

Fjorton dagar derefter vandrade Ebba, endast åtföljd af Bergström, Sevedbåtsgatan framåt upp till Tyskbagarbergen. Ej utan rysning inträdde hon i det kyffe Claras döende moder bebodde. Ehuru mycket derinne på de sednaste dagarna hade blifvit förbättradt, utvisade dock allt att nöden och äfven lasten der hade sitt tillhåll. Vid ett gammalt bord sutto tvenne yngre och en äldre qvinna sysselsatta att ur en butelj förtära återstoden af det deri förvarade fluidium, medan Clara gråtande upplockade en nedsmutsad och sönderrifven kortlek, som låg kringströdd på golfvet. Vill du skynda dig och söka rätt på alla kortena, annars skall jag nöta ut dem i syna på dig, din tjufunge, — yttrade den äldre at qvinnorna, hvilken hotelse framkallade ett gapskratt af de yngre. — Söta moster, — snyftade Clara, — får jag gifva mamma litet vatten först? — Svaret dog på läpparna vid Ebbas oförmodade inträde. — Der, nådig fröken, — sade den åtföljande betjenten, i det han pekade på en i rummet befintlig snygg säng med rena lakan, i hvilken den sjuka hvilade. Darrande tog Ebba plats vid densamma, medan Bergström aflägsnade de öfrige; endast Clara stadnade qvar hos Lbba och sin mor. — Gud vare lofvad! — yttrade den sistnämnde med svag stämma, — som tillåter mig att få se min ädla välgörarinna, innan jag dör. Det