Hvarjehanda. Så ofta anlitad. En klar Decemberafton återvände hr A. från sitt kontor till det trefliga hemmet, der en skön brasa och en mjuk, varm ländstol väntade honom i hans rum. Han drog af sina stöslar och påtog de mjuka tofflorna, insvepte sig i sin nattrock, lutade sig bakut i stolen och såg sig omkring med en blick af förnöjelse; — på hans panna uppkom dock snart ett moln; hur var det fatt med hr A. Sanningen att säga, hade han just den eftermiddagen haft ett besök på sitt kontor, af en agent för ett af stadens Christliga sällskaper, som bedt honom fördubbla sin förra ärsafgift, och anfört många skäl och argume nter, cj så lätta för honom att motsäga. Jag tror, sade han för sig sjelf, solket menar att jag är gjord af penningar; detta är nu det fjerde Sällskapet, som just nu anhi illit att jag måtte fördubbla min årsafgift, då jag nyss haft så stora omkostnader att bygga boch möblera detta hus, köpa nya mattor och nya gardiner; det är då aldrig slut på nya saker som skola köpas, och dessutom så m: inga utgifter för barnen; de säga sig behöfva dubbelt så mycket som förut, scdan de kommit i detta nya, stora hus. Jag undrar, om det var så alldeles rätt, att bygga det. Hr A:s blickar mätte taket och den dyra möbleringen, och så såg han rakt in i elden. Tan blef brydd, trött och sömnig, hans tankar började blifva orediga, hans ögon föllo tillsammans. Då tyckte han sig höra en knackning, och in trädde en enkelt, tarfligt klädd man, som med en särdeles mild, ljuf röst, bad om ett par minuters samtal med hr A. Denne bad honom komma och sitta ned vid elden; den främmande såg sig uppmärksamt omkring, och vände sig sedan till hr A., öfverlennande honom ett papper. Dettad är listan som går omkring för Missionssaken, sade han, ,ni känner så väl som jag dess behof; jag önskade veta, om ni kan öka er afgift för detta år. — Orden sades med samma milda, ljufva röst som förut, men af någon orsak, som han sjelf ej kunde förstå, var hr A. mera brydd af den enkle, fattige och anspråkslöse mannens närvaro, än han någonsin varit inför någon annan. Han var tyst några minuter, innan han kunde svara, och då började han, på ett brådskande och förläget sätt, anföra desamma undanflykter, som syntes honom så giltiga förut på eftermiddagen; de svåra tiderna, de små förtjensterna och de stora utgifterna för sin familj, m. m. Främlingen såg sig omkring i det präktiga rummet med all sin elegans och sina många lyxartiklar, och utan någon anmärkning återtog han papperet, som han gifvit köpmannen, och lemnade honom ett annat. ,Detta är listan för utgifvande af Christliga Skrifter; kunde ni öka något på er äårsafgift dertill? ni vet huru mycket detta Sällskap verksts illt, och huru mycket mer det ville göra om de Christna blott ville lemna det medel i händerna, känner ni er ej kallad att gifva något? Herr A. var illa till mods under detta samtal; men der var något i främlingens stilla, milda sätt, som höll honom tillbaka. Han svarade dock att, churu det gjorde honom ondt, kunde han under närvarade förhållande ej öka på någon af dessa årsafgifter. Främlingen återtog papperet utan att svara, men uppvisade i stället genast Bibel-sällskapets lista, och påminde honom i klara och kraftiga uttryck dess välgrundade anspråk, tilläggan