—— — — — Den har jag redan, sade den döda, det var ditt hårda ord, din mörka menniskotro om Gud och Hans skapade väsen, som dref mig till dig. Känn menniskorna, äfven hos den onde är en del af Gud, en del, som skall besegra och qväfva helvetets celd. Och en kyss brann på pastorns mun, det klarnade omkring honom, Guds klara sol sken in i kammaren, der hans fru, lefvande, mild och kärleksfull väckte honom ur en dröm, som blif vit honom skickad af Gud. — —— ——