Gotlands läns nya tidning – 7 juni 1860, sida 2

— Vid en fest å Manilla, som II. M. Konungen i anledning af kröningen låtit föranstalta, afsjöngos af blinda elever, jemte folksången, verser, författade af II. M. Konungens blinda pensionär Charlotta Granholm. — K. M. har d. 4 d:s beslutat, att till hvarje af de tolf deputerade från norska stortinget, hvilka bevistat D. M. konungens och drottningens kröning i Stockholm, skall till minne deraf öfverlemnas er för tillfället preglad medalj i guld af 12 storleken, att bäras om halsen i lämpliga guldkedjor. — Från Köpenhamn berättas i Helsingborgsposten, att en dervarande manufakturhandlare och linnefabrikant II. Cohen, hade i sitt etablissement lätit förfärdiga en skjorta, som han öfversände till Konung Carl XV med begäran att II. M. ville begagna den på kröningsdagen, hvilken begäran äfven blifvit bifallen. Detta plagg utgöres af ett konstarbete, som är särdeles eget i sitt slag; det är af den finaste kammarduk som fabriken kunnat uppvisa; bröstlägget består af en broderad blomsterranka, hvari mycket smakfullt är anbragt Konungens namnchisker med krona samt svenska vapnet och under detta valspråket: Land skall med lag byggas; bröstet består af lösa, pålagda broderade ,Piber med två krusningar, och så vil på dessa som på manchetterna fanns Konungens namnchiffer omgifvet af blomsterguirlander. Arbetet skall vara något alldeles ovanligt i sitt slag och utgör ett prof på den utmärktaste skicklighet. Vid industriexpositionen i Paris blefvo arbetena från nämnde linnefabrik belönta med utmärkelse. — Ung sjelfmördare. Från Christianstad skrifves: Den 3:e Maj bortgick från sitt hem gossen Andreas Jönsson i Ignaberga af detta län, 13 år gammal, efter att at sin mor hafva erhållit förebråelse för sitt dröjsmål med att hembära bränsle, dervid han lärer yttrat: ,J ska slippa att se mig mer; en hotelse, som gossen ofta upprepat, och vid hvilken man derföre lika litet som vid gossens aflägsnande fäste något afseende. Den 8:de Maj fanns gossen hängande i ett skogsnår i ett bastrep, fastgjordt vid en gren. Bud afsändes till gossens fader soldaten Jöns Ruberg i Ignaberga, som äfven infann sig. Man begaf sig derefter tillsammans på väg tlll busksnåret. Men under denna vandring öfverväldigades den stackars fadren så af sorg och smärta, att krafterna sveko honom vid anblicken af hans liflöse son, och han neddignade sanslös 15 å 20 alnar från olycksstället.