Gotlands läns nya tidning – 31 maj 1860, sida 3

öfvervunnit det onda, hvaraf hon led, då Carlander blef hennes läkare. vid den vanliga tiden på förmiddagen inträdde Carlander till sin patient. — IIuru är det i dag? — Bra! — Längtar ni att återvända till hemmet? — Ja, mycket. — Res då i morgon. Ni är nu frisk. Var rädd om er, förtrösta uppå Gud och hoppas på framtiden. Gud vare med er, mitt barn, ni är en bra flicka. Följande morgon besökte fru F— Carlander för att öfverlemna honom hans läkarcarfvode. Butter såsom alltid bad han henne lägga pengarna på bordet, och afbröt henne tvärt, då hon ville bifoga några ord af verklig och sann tacksamhet. — Jag har gjort min pligt och ingenting annat. Farväl! Återkommen till sitt hem började frå F— att rusta sig för resan. Med bekymrad mine öfverräknade hon återstoden af sin kassa, för att se om den skulle räcka till för hemresan. — Älskade mamma, du ser så orolig ut, sade Siri. Min sjukdom har säkert slukat dina sista tillgångar. — Å, mitt barn, det har icke någon fara. Jag har precist så mycket som vår resa kostar, och nu när du är frisk skola vi snart med vårt arbete taga igen skadan. Värst blir det de första