Hvarjehanda. — Ett ,Onkel Adams(Doctor Wetterbergh) ,Bref till Landsorten, skrifvet i tidskriften , När och Fjerran, vilja vi härmed meddela våra läsare: Vi lefva i upplysningens och upptäckternas tidehvarf. Tack vare vetenskapen vandra vi i ett riktigt ljusens rike, och bildningen, humaniteten och nättheten tilltaga beständigt. Om vi jemföra oss med våra förfäder, måste vi beundra oss sjelfve, detta är egenhet för vårt tidevarf. Denna bildningens seger visar sig öfverallt. När i den gråa hedendome n de g amle tyckte att de lefvat länge nog, gingo de upp på ett högt berg och störtade sig utför brådjupet och slogo ihjäl sig, och slägten tvättade liken i närmaste vattenpöl och höglade dem. Detta var mycket simpelt. Ännu i Johan den tredjes tid hade hyfsningen ej gått längre än att hans broder Erik måste äta en förgiftad ärtsoppa, som han till på köpet visste vara förgiftad. Huru länge har ej ändå råheten varit förherrskande, och eburu lycksaligt stolta måste vi ej ly ckönska oss att lefva i en ny tid, då man kan gå till sina fäder eller blifva ihjälgifven på de mest gentila sätt i verlden. Man vill dö eller man måste dö och behöfver ändå hvarken bryta af sig halsen eller äta ärtsoppa. Man tapetserar sina rum med klart gröna tapeter, som innehålla arsenik; luften förgiftas, man aftäres, man kan dö helt anständigt af bara detta; men gär det för långsamt, så kan man dricka vin, som redan i vinländerne kyprades med blysocker, till maten äta pickles (äkta Engelsk), hvars klart gröna legymer äro färgade med kopparärg eller spanskgröna, och dricka Engelsk porter, som är gjord besk med räfkaka, en krydda, som innehåller, styckevis, ett så häftigt gift att vargar dö deraf. Alla dessa medel äro sådane, att de lätta andans befrielse ur kroppshyddan. Utom allt detta skaffar man sig klädespersedlar, färgade i schveinfurtergrönt eller arsenikgrönt, eller gula i auripigment eller svafvelarsenik, begge delarne ämnen, som lätta öfvergängen till ett bättre lif. Jemför man nu detta mot forntidens råa sätt att gå till väga, måste man känna sig stolt att lefva i ett tidehvarf, då man kan få dö efter riktiga vetenskapliga grunder; men ej nog härmed. Vi halva nu tusen tillfällen, som den råa forntiden icke hade, att bli ihjälgifna. Jag vill, för att bevisa det, omtala en tilldragelse, för hvars sannfärdighet jag på heder och samvete kan ansvara: Jag kom för ett par år sedan, på en resa, till en af våra bättre landsortsstäder och behöfde köpa något, jag mins nu ej hvad, i en af stadens fflällDOmffBDLLmmsLm ww ———— I