Gotlands läns nya tidning – 18 maj 1860, sida 2

Med en vänlig vink kallade hon då den fattiga qvinnan till vagnen och sade i det hon räckte henne näsduken: — Jag har inga pengar, men om ni säljer den här näsduken, så får ni säkert väl betalt för broderiets skull. Den olyckliga tvekade att mottaga den. — Tänk på edra barn, på den köld och hunger, hvaraf de plågas — tillade Clara i mildt öfvertalande ton. I detta ögonblick fortskred vagnsfilen och Clara hörde nu blott hur den fattiga qvinnan ropade sina välsignelser efter henne. Det var sent, bodarna skulle snart stängas, det var således ndigt att, så fort ske kunde, få den dyrbara näsduken såld. Derföre lät den fattiga hustrun sin dotter bjuda ut den åt de förnäma, hvilkas vagnar kommo långsamt framrullande. Barnet framträdde till en elegant droska. — Kära herre — sade hon — köp den här näsduken af mig! Orden framträngde till en ung man, grefve Horace de Blanee. Likgiltig emottog han näsduken, som flickan räckte honom. Ilan förundrade sig öfver att finna en sådan dyrbar, fint parfymerad sak i en tiggerskas händer. I detsamma närmade sig flickans mor. — Min bästa herre — sade hon — vi ha fått den der näsduken af en ung dam, som icke hade några penningar med sig. Hon skänkte mig den, på det jag skulle kunna köpa bröd åt mina barn,