Gotlands läns nya tidning – 11 maj 1860, sida 3

— då hon någongång mötte honom — visade att äfven hennes känslor af ingenting kunde rubbas. Ilerrskapet Svasselin lefde emellertid som hvar dag varit den sista: baler, souper, visiter och — cessioner omvexlade oupphörligt under trenne års förlopp, och det förstås af sig sjelf att pappa Träbom fick bestå fiolerna. Fru Gunilla började tyeka, att det var något dyrt att ha en , bildad dotter, men då hon hörde Rosalies skönhet och talanger prisas, svällde hennes hjerta af stolthet, och alla kostnader voro glömda. Så stodo sakerna, då en dag längman Träbom fick med ilbud en liten biljett från sin dotter att genast infinna sig hos henne. Fru Gunilla, som anade oråd, följde sin gubbe och vid framkomsten funno de sin dotter nästan vanmäktig af förtviflan — mågen rest — hvart visste ingen — och med honom de åttatusen riksdaler, han för några dagar sedan kontant fått låna af sin svärfar, hvars förmögenhet genom ständiga sådana der räntefria lån hopsmiilt till en liten summa, hvilken nätt och jemt kunde skydda hans ålderdom för brist. Ater förgingo tvenne år; — af Svasselin hörde ingen ett ord. Ilans fru hade flyttat ut till sina föräldrar och började så småningom att i husliga sysselsättningar och en allvarligare läsning finna ro och tröst i själen. Nu, när Träbomska förmögenheten var i det närmaste slut, vågade den unge skolläraren att förnya sitt anbud utan fruktan att misskännas för egennytta, och Rosalie var nu den första att yrka